.

2009 imorn. Jag tänker inte sammanfatta året, ni som läser vet ju redan vad som hänt. Både bra och dåliga saker.
Ska upp och fixa mig det sista snart, sen bär det iväg till Björkenstam och äta Oxfilé-middag med familjer.
Sen iväg till Idden och tagga, sedan får vi se vart det bär av.
PUSS
Gott nytt!

Yes, nu är det måndag och tyvärr ingen Boston ikväll med dom två sista avsnitten kommer tillbaka efter nyår.
Nu måste jag upp och duscha, ska iväg till Överby med Basti och Sören.
See you läjjtöööör!
PUSS

Du är allt jag vill ha. Du är allt jag behöver. Slå in dig själv och överraska mig på jul. Du skulle bara veta, darling.

Nu ska jag sova, efter en Batman-kollande film med lite fräÄänds.
God natt

allt jag vill är att slita dig över min kropp som Amy sjunger ''I just wanna grip your body over mine'' och krama sönder dig och skrika att du är den enda och att jag älskar dig högt över mount everest och jag vill att du ska inse att där himlen möter jorden, där är du och jag, härfrån men därifrån, upp upp, vi tar oss upp.

Bland det värsta jag vet , det är när folk överdriver, och speciellt i sammanhang när det är så synd om dom och dom ''har så mycket att göra''. Jag förstår om man har mycket att göra om man är artist eller jobbar med massa grejer hela tiden, men annars liksom; det kunde varit krig, som min pappa säger, man kunde gått runt utan mat. Varför klagar jag? Jo, för jag vet inte annat. Det har varit mycket för att vara mig. Men jag har haft dansen, jag har haft skolan, jag sålde skivor igårkväll och det var julbord i onsdags. Den här veckan som kommer nu har vi matteprov i 2 timmar på tisdag, svenska- samhäll och engelskaredovisning och även inlämningsuppgift i Grafisk Design. Kul att veta? Don't think so, men det är så det ser ut- ifall jag inte skriver så mycket här menar jag. Men jag ska försöka- det är ju roligt. Jaja. Fredag idag. Fy fan. Idag har inte vart min dag. Var så sjukt trött imorse att jag verkligen, verkligen inte ville gå upp. Hela dagen gick åt till att strosa runt med Basti och vara arg på allt och alla, nästan, typ så. Fick träffa Jossan också, det var skönt. Vi två ska ha myskväll hemma själva hos mig imorn och laga mat. Det är vi väl värda! Sedan skulle man träffa Ida vid Jätten men då kom inte hon, mitt kort ''medgavs ej'' så jag fick lämna tillbaka alla grejer när jag stod vid kassan, också gick jag hem i strumpbyxor och tung väska. Mamma gjorde god mat, mamma gjorde god efterrätt. Idol sågs och Kevin vann, det är han väl värd, men jag hade ändå hoppats på Alice. Nu är det kvällen, jag ska snart sova men det känns inte riktigt rätt i magen. Det känns som allt jag gör, nästan- kanske inte allt men ganska mycket, blir fel och sedan kan jag inte fixa till det, kan liksom inte lappa ihop allt så det blir rätt igen. Jag syftar på olika grejer, och det kanske blir lite för personligt att berätta allt här, jag vet ju inte vilka som tittar in, men sånt kanske man ska hålla för sig själv och dom personer man litar på. Jag vet inte, men jag tror på den strategin. Jag är så glad att jag har lärt känna många i klassen som jag kan lita på och omge mig med varenda dag. Det kanske inte är något stort för er, men det är kul att så många människor i en klass verkligen tilltalar mig. I alla fall mina Sex and the City-tjejer och mina grabbar- jag tycker om er a lot, även fast jag har humörsvängningar som ni väl vet och påpekar ibland. Men som jag kanske har sagt till någon av er; ta inte alltid min aggressivitet på allvar, och bli inte skrämda om jag kanske verkar skrämmande ibland genom att skrämma er. Men samtidigt behöver ni inte ta mig med en klackspark heller för jag vet vad jag vill, och det är tråkigt när folk underskattar en. Jag vet inte vad jag pratar om. Det är fredagkväll, jag är trött, förvirrad, tankspridd och känner för att lyssna på Lalehs nya braiga låt Simon says och klistra fast textraden i mitt huvud så att jag går runt och läser den om och om igen. Det skulle även suttit fint att klistra fast alla hennes braiga låttexter, för hon är så smart. Så himla sympatisk. Och ikväll känner jag inte för att svära, så jag säger bara att hon är helt fantastisk.

I know we could live tomorrow

But i know I live today

They could take me up

Take me down

I don't care

I'm not found

Cause we don't understand

The meaning of Hame Baham

Forgive but not forget

Let's start over, let's regret

Let's forgive we never tried

Let's start the fight inside

They don't know salvation

They don't know fire with the flame

They don't know salvation

Oh, how easily we all blow away

Invisible ratholes

Invisible

You can't catch ‘em

The guilty are invisible

Invisible

So you can't catch ‘em!

Jag blir stark och envis och modig och ännu mer stark när jag lyssnar på Laleh. För Laleh vet vad hon snackar om. Det vet hon. Och det vet inte jag alltid, men ändå borde vi lyssna mer på varann och inte bråka så mycket. Diskussion och argumentation är bra, men det får inte bli för hårt- vissa klarar inte av sånt. Jag tror jag är schizofren, jag visar inte alltid upp min sida som jag visar upp här på bloggen kanske. Ibland är jag en lugn person, kanske lite lite djup, var jag nu har fått det ifrån, men jag kan ju vara det, och det ser man inte riktigt i mig när jag hetsar omkring i skolan och svär och tar för mig och kanske är lite jobbig ibland. Jag pratar en del och då tror människan att man bara vill synas och kanske inte behöver kärlek tillbaka, men så är det inte. Kärlek ger man och kärlek tar man. Det är synd att vissa personer inte förstår sånt. Folk har frågat varför jag är så snäll, folk har frågat varför jag är så dum. Och jag vet inte. Jag vet egentligen inte vad jag är, för kanske är jag schizofren, men det kan jag ju inte vara, för jag är väl fullt frisk? Men en sida av mig är kritiserande och hatande och full av svordomar, och andra sidan är full av generositet och älskar att vara snäll mot människor. Jag försöker vara snäll mot dom flesta, och visar jag det inte har jag bara en dålig dag eller inte orkar. För ibland tar det emot att vara snäll när man själv inte fått något tillbaka. Det är jobbigt det där. För allt är högt och lågt, och konstigt och knepigt.

Jag tror jag ska sluta nu. Gå upp och borsta tänderna. Jag kan inte prata mer ikväll. Sedan ska jag se klart på Bridget Jones Dagbok, kanske skriva lite i min egna dagbok. Klappa mig själv på kinden lite, says everything is gonna be alright. Sedan kommer det nog lite tårar också, men ni som nu tycker om mig behöver inte oroa er för det. Jag brukar gråta ibland. Hade en annan sida av mig kommit fram nu ikväll hade jag förvandlats till Filip Hammar som gråter ofta och sagt att jag är en ''jävla pussy''. Men ikväll är jag inte sån. Ikväll är jag lite lugnare, för nu är jag fylld med känslor- känslor jag inte kan berätta här, varken för dig eller dig.

Och snart är det lördag. Jobba, dans, Jossan. Jag orkar inte tänka sen, jag tänker nu. Och nu ska jag gå upp. Kanske äta lite innan jag sover. Sova, sova. Jag behöver det. Ja, det gör jag nog.
Puss & Kram- ni som nu läste.