.

Konstigaste öronen jag sett.

Idag är det fredag. Känns inte det konstigt eller? Efter julafton, som verkligen är en afton, kändes det som söndag, och idag som måndag. Men icke, då vart det fredag. Jag och Ida skickad iväg korten från FF. Resten av dagen var chill pill dill hos Fill. Inget roligt att berätta, nu är klocka 01.01.
Ibland kan jag känna att man inte får känna det man vill och behöver känna. Och det kanske bara är min sluddriga, trötta hjärnan som pratar nu på natten, men jag känner så. Ibland åker känslorna iväg, folk underskattar, man tar inte tid till att verkligen tänka. Och mamma brukar säga till mig att man inte ska tänka så mycket, man ska bara ta saker som dom kommer. Och jag brukade säga emot, säga att tänka är jättebra. Men nu vet jag plötsligt inte längre. Ibland kan jag förvånas av mig själv att hoppa tillbaka och bli tyst och tänka och sedan säga något som är konstigt, som inte har med saker och ting att göra. Och då blir det missuppfattat. Men det kanske är bra ibland också, att missuppfatta grejer, så folk verkligen kan förklara för sig. Och det är det jag gör nu, förklarar hur saker är. Eller så gör jag det inte alls, bara babblartrabblarslabbrar om saker jag inte vet.
Jag är törstig, vill dricka vatten,
jag har ångest över jävligt mycket grejer,
jag vill slita av mig håret för jag inte vet hur jag ska göra,
jag måste sjunger ut min sorg och mina känslor,
jag vill kunna rockackord och få ut min ilska genom att spela det,
jag vill planera min dag imorgon för jag har ingen aning om vad jag ska göra,
jag vill åka till GBG och köpa Cheap Monday-jeans, men orkar inte ta 9-tåget,
jag vill sova nu tror jag men jag vet inte.

Jag vet verkligen ingenting egentligen. Så mycket jag tycker jag vet, så stark jag är i mig själv så mycket jag vet, men ändå vet jag ingenting. Om du inte vet något vet inte jag något, vet du något vet jag, jag vet, du vet, vi vet, men vi vet inte. Vd är det vi veeeeeeet, egentligen? Fan, älskling, vi vet ingenting.

Jag fick fylle-sms av min morbror Henric, som är poet lite grann. Han säger till mig att aldrig sluta skriva, också skriver han massa saker till mig som ''Dina ord är ord, gå aldrig vilse i dem. Gör vad du vill, men var sparsam. Du har dina ord .. måla dem!''. Är han alltid så där bra eller kan man vara så där konstigt bra bara om man är konstigt full? Han har skrivit en bok om sitt liv, och den bör jag läsa. Men jag vet ändå inte, jag.

Ska jag kanske upp och skriva något nu? Jag vet inte.
Jag ska dricka vatten, ska jag göra. Sedan ska jag .. nog sjunka in i mina hörlurar i ljuv musik, för jag har kommit på att vilken musik jag än hör så blir jag glad. Jag ryser så fort jag hör någon sjunga på tv, jag tycker allt är så bra, jag börjar nästan gråta när jag inser att folk är bra musikaliskt. Fan, vad det finns bra människor. Ojojoj.

Nu skall Julia sova. Varför pratar jag med mig själv i tredje person?
Nu är hon 01.12 och jag är trött.
Ha en god natt.