Laleh, en resa
Jag ska försöka vara sentimental nu. Det brukar ju inte vara så svårt, speciellt inte för mig när det gäller Laleh. Det är så himla mycket känslor, det är så knasigt, men jag ska försöka förklara allt i minsta detalj här nu. Just nu är Kom Tilda på, låtar och klipp med henne rullar hela tiden. Det kallas kärlek :)
Fredag 13 mars
Jag och mamma hoppade in i bilen runt halv 6. Vi hade köpt med oss godis som vi satt och åt på, och jag satt mest tyst och tittade ut. Jag var ganska nervös, eller väldigt nervös. Jag brukar ju bli det, ofta. Efter ca 40 minuter var vi framme och klev ur bilen och gick in i Vara konserthus. Eller i entrén där. Det var en DJ som spelade massa goa låtar, och det fanns en mysig restaurang och bar och sådana diverse saker. :)
Jag såg planscher på Laleh lite längre bort vid ett bord och gick dit. Då låg hennes skivor där på bordet och hennes sångbok. Och så hade hon skrivit upp en liten prislista, ungefär så här :
Köp min sångbok, om ni vill :) Jag (Laleh) har målat och skrivit själv. Lite olika priser, välj själva :)
Fattig/student 80 kr
Vanlig inkomst 100 kr
Rik 120 kr
Glad rik 140 kr
eller något i den stilen. Så hade hon skrivit att det var försäljning av grejerna där efter konserten, men att man gärna fick titta i sångboken. Jag kollade lite och sedan satte jag och mamma oss vid ett bord och bara tittade på alla människor som kom och gick.
Runt 7 gick vi uppför trappan där vi skulle gå in (sektion ''B'') och de öppnade dörrarna och vi satte oss. Sjukt bra konserthall. Vi hade platser längst ut, näst längst upp men såg hur bra som helst.
Runt kvart i 8 kom en kille in och la en vit handduk på scenkanten, och en gitarr på. En mikrofon stod där också. Jag visste direkt att Laleh skulle börja med ''Lär mig om'', jag hade sett det på Youtube att hon startade med den låten för några dagar sedan på en annan konsert på turnén.
En spotlight var lyst på handuken och gitarren, och folk började klappa. Och klappa in henne, det gjorde vi. Rök kom och Laleh kom in där. Det var en uppenbarelse. Hon hade jeans, en vitt skärp och ett linne istoppat med färgglada paljetter på. Ointressant med sådant, men jag lägger märke till det. Fina Laleh. Hon sa ett litet ''hej..'' och spelade Lär mig om.
Hide away
Big city love, tror jag
Konserten var helt .. jag vet inte hur jag ska säga det, det känns inte som svenskan har ett ord för det, men hon är magi för mig. Hon är så sjukt speciell, hon är bara så himla sig själv och det är det man ska vara, allt annat är oäkta och tråkigt. Hon spelade alla låtar jag ville, och hela tiden var det som jag smälte för hon bara var hederliga Laleh som hon alltid är. Jag filmade några vissa låtar (som ni kan gå in här för att se för min dator här hemma hänger sig om jag ska lägga in klippen på bloggen, attans. Rulla ner lite, där det står från Vara konserthus.) och satt bara helt stilla och tog in allting. Mamma kunde inte sluta röra på sig, och såklart jag klappade händer också, men det går inte att jag tappar blicken för mycket och koncentrerar mig på att dansa för jag kollar varenda liten grej hon gör och då bildar det någon slags samling inom mig, och jag tar in allt, och sedan idag, eller igår, eller på väg hem kan jag börja snacka om hur FANTASTISK hon var.
Men här är låtlistan, jag kan kommentera varje låt lite, och klickar ni på länken till höger så är det det jag har filmat :)
Lär mig om http://www.youtube.com/watch?v=fNpXAtKsIfs
Så himla fint när hon bara satt där med gitarren. Texten är så himla enkel, men man hade inte själv kunnat skriva den för den är lite svår att fånga, förstår ni vad jag menar? Den är så .. åh. Jag smälter. Det är sista låten på skivan, men den inledde konserten så fint här. Finaste raden är ''Jag vet då inte hur man ber, men var det en bön så bad jag för oss''.
Simon says
Här kom allt igång på riktigt. Och Simon says ''Sit down well!'' Simon says ''You can't help yourself!''. Nehe? Kan man inte hjälpa sig själv? Ska man bara göra det man blir tillsagd, ska man bara göra sitt pick och pack och nöja sig? Nej, utmana dig själv och gör det du själv vill, inte det ''Simon'' vill. Otroligt bra live.
Det är vi som bestämmer (vem har lurat alla barnen?)
När jag säger ordet stark så känns det så malligt, men den här var verkligen stark. Hon körde själv på gitarren om jag inte minns fel, med lite back up på bas/piano kanske men när hon sjöng ''Och du skrek: Vem har lurat alla barnen? Det här är inte allt som finns! Det finns mer, det finns mer, det finns mer, och det är vi som bestämmer'' så viskade hon så där kraftigt och starkt och jag bara rös ..
Invisible http://www.youtube.com/watch?v=-pe9nfvNnGM
Invisible kom in i Det är vi som bestämmer. Eller tvärtom kanske man säger? Helt plötsligt började Laleh ''tralla'' Invisible-melodin och spela på gitarren och det kom igång riktigt jävla gött :) Reggae-version och jag ällllllskar det.
Call on me http://www.youtube.com/watch?v=qLAackfFRC0
Fortsätter på reggae. Här improviserade vi och Laleh. Hon sjöng på ett sätt och vi härmade. På filmen hör man hur jag sjunger, det kan ju vara lite pinsamt, men Laleh ville inte att vi skulle vara fega och då är vi inte det. Lång, go reggae-version.
Svalorna
Bara Laleh, bara Laleh vid mikrofonen. Låt som är väldigt känslosam för henne, och effekterna på pianot gör låten väldigt mycket. Så himla vackert.
Han tuggar kex http://www.youtube.com/watch?v=0_mJySbnIow
Bandet går ut och Laleh sätter sig på en pall med gitarren. Hon började småprata så där roligt/gulligt (som hon alltid gör) och börjar prata med publiken. Säger att ''jag blir alltid så här efter Svalorna, alldeles så här .. gåshudig. Men jag tänkte spela Han tuggar kex, vill ni höra den?''. Publiken ''jaaa!''. Laleh ''Vad bra .. :)''
Mamma
Fortsätter himla fint med bara gitarren. Mammamamamamam, då tittade jag på mamma.
Hide away http://www.youtube.com/watch?v=grEo0q_QxhU
Hide away, så himla fint. Hon spelade den i Huskvarna (minns inte om hon spelade den i Göteborg) och då var det på pianot. Så fint att höra henne spela den på gitarr. Ståpäls.
Roses http://www.youtube.com/watch?v=CY8Ya3GtULg
Bandet kom in och live var den här låten väldigt mycket Laleh. Hon spelade inget, sjöng bara här. Roses är ju lugn, men ändå inte. Alltså väldigt mycket Laleh. Så roligt att hon körde den, trodde inte det :)
Live tomorrow http://www.youtube.com/watch?v=unLMeTmbKzQ
Hiten, alla började röra på sig och digga när hon körde denna låten. Den känner ju alla igen. Ganska lugn, fin version :)
Farda
Åh, så mäktigt. Laleh spelade bongo-trummor och hade väldigt bra samband med pianisten :) Farda är ju en persisk låt, så hon berättade lite mitt i låten vad den handlade om. Den handlar om alla dom berättelser och sagor man får höra som barn, och när man växer upp tänker man ''Vad hände med alla sagorna?'' ''Vad hände med den världen?'' typ så.
Nation http://www.youtube.com/watch?v=km9HRLrRZRE
Yes! Den här låten, Hame Baham och Bjurö Klubb känns som mina ''strong songs''. Bästa inledningsraden och mitt namn på headern ''I don't need no evidence, i got my self confidence'' och det kan ju kännas kanske lite stöddigt. Men det är så jag känner, jag behöver inga bevis, jag har bara mig själv och jag är trygg i det. Jättebra live, eller allt är ju bra med Laleh så vad ska jag säga? Otroligt bra gitarrist, Adam, som hon har med sig. Snygg också.
History
Åh, så fint att hon kör denna. Lite ''interlude''. Mäktigt och jag fick nästan lite tårar.
Storebror http://www.youtube.com/watch?v=lTVYapRtfSA
Åååh igen. Jazz-version på Storebror. Laleh vid pianot, och det här var så magiskt. I sista versen ''Brorsan skjutsa mig i morse, i sin nya fina Porshe. Käre bror han vägra' svara om den var köpt med illegala pengar. Det kan tänkas, men han körde mig till ett kontor, det visa' sig att storebror har startat litet företag, allting enligt rätt och lag, och nätterna han varit borta har han varit däääär och jobbat.'' På det där med företag, började hon lalla ''Brorsan har startat företaaag, och det är så braaa. Så mamma kan skryta för sina väninnor om brorsans företaaag på telefoooon'' typ. Haha, det var roligt. Laleh sa ''Haha, bandet är alltid så spända över vad jag ska hitta på här varje kväll, nu ska Laleh improvisera här!''.
November
Av någon anledning brukar hon ta den här låten vid slutet, och det känns också som en sån låt. Den handlar om att om nån är dum så ''they don't know what they're doing''. Dom är som små löv som slår i November. Min månad :)
Bjurö Klubb (Blå val)
Här var det ju nästan tårar. Gud, vad den här är bra live. Trummor i slutet och Laleh står där och viftar armar och är arg på den här jädra blåvalen som säger att hon inte duger som hon är! Och hon sjunger ''Om du äter upp mig ska jag hämta mina bröder, och jag ska tjalla ifrån döden. Och jag ska skriva brev till dina närmaste och bästa, och säga att du lurar folk som emellanåt är ledsna''. Så otroligt, sjukt, jävla bra. Alla stod upp och det var så fint. ''Sista'' låten. Laleh vinkade och gick ut.
Extranummer:
Snö
Så sjukt att hon spelade denna låten. ''Och jag älskar dig!''. Pianot låter ju som en hel orkester med stråkar och fioler och allt vad låten innehåller. Så himla fint.
Big city love http://www.youtube.com/watch?v=ftWcLT69nBw
Lalehs ledlåt nästan, ''play it by heart, because i believe in true love''. Så fin avslutning, alla stod upp och jag kände bara ''laleeeeeeeh!''. Så bäst, så överlägsen, så unik, så äkta.
Hon skriver på plansch till någon. Så fin.
Åh, första kramen. Du betyder så mycket.
Hihi, hon kittlar mig under hakan och här ser man att jag börjar skratta. Någon tyckte också, Amanda tror jag :), att det ser ut som jag gråter. Men det gör jag inte, men jag var ju väldigt ''tagen'' av alltihop, så man kanske ser det i ögonen, jag vet inte.
Andra kortet ihop. Här posar vi änna likadant, lite ''tuffa'', ''I don't need no evidence, i got my self confidence''. Me and Laleh!
Kortet med mamma. Här blev det ju lite konstigt med hur vi stod. Laleh omfamnar ju alla och jag vet ärligt talat inte vad jag gör med handen. Jag håller den på magen, men koftan blev konstig. Jaja, åh :)
Andra kramen, då hon höll fast mig. :)
Jag och mamma gick och hämtade våra jackor och började gå mot utgången, men jag stannade tvärt. Jag ville inte gå än, jag sa till mamma ''Kan vi inte bara säga hej då till henne en sista gång? Jag vill inte gå ..''. Jag hade gråten i halsen och mamma sa att jag hade ju redan träffat henne, och fått längst tid med henne utav alla, att jag ska ju träffa henne om en vecka igen. Jag ville verkligen inte, men vi gick ut.
Jag kunde inte säga något, när vi kom ut så brast allting. Jag började störtgråta. Inte för att det var tråkigt att åka hem utan för att spänningen släppte. Det har varit så mycket nerver och kraft och spända muskler, och nu när allt var ''över'' släppte allt och jag bara grät och grät. Och det var liksom gråt med hulkningar, jag satte händerna för ansiktet och verkligen grät och mamma bara ''Men Julia ..''.
Jag sa ''Det .. det är så himla bra .. hon .. hon är så himla bra .. när hon sjöng på blå valen .. vi är .. alla vi är fria! vi alla är .. vi alla är vinnare! huhuhuhuhu'' också grätgrätgrät jag mer.
Jag hoppade in i bilen och direkt ringde jag Ida och pappa och berättade om alltihop. Allt det fantastiska. Jag kan fortfarande inte förstå, hon är min allra största gud, hon är min ängel, hon är den bästa för mig. Låter konstigt, men hon är så på äkta. Hon har upplevt allting, hon är så erfaren. Hon sprang över gränsen och folk sköt, dom hade tur som inte blev träffade. Hon har bott i Ryssland, Tyskland, upptäckte piano när hon var 5-6 år och tyckte det var fantastiskt att det kom en ton ur instrumentet. Hon är så på riktigt, så äkta. Det är ju så det ska vara.
Laleh, du brukar själv på mailen skriva blommor till mig: @--))------, och just namnet Laleh betyder ju Tulpan och du förstår inte själv hur många tulpaner och blommor jag vill kasta över dig, överrösa dig med kärlek och blommor för du är den finaste blomman utav dom alla. Du kommer alltid finnas inom mig, du sa en gång att vi var vänner och bara det att du känner igen mig lyfter hela mig. Jag är i himlen. Du är bäst.
Och jag kan inte förstå att vi kommer ses om en vecka igen. En vecka! Igen, musiken flödar i Lisebergshallen och jag ska få krama och prata med dig igen. Och jag lovar det kommer bli så bra, jag lovar att säga allt det jag vill säga, men som jag inte kan för jag är så tagen av ögonblicket. Jag lovar, att om jag kanske kan, så ska jag säga att jag älskar dig. För det gör jag. Det är det enda jag gör. @--))------
Fredag 13 mars
Jag och mamma hoppade in i bilen runt halv 6. Vi hade köpt med oss godis som vi satt och åt på, och jag satt mest tyst och tittade ut. Jag var ganska nervös, eller väldigt nervös. Jag brukar ju bli det, ofta. Efter ca 40 minuter var vi framme och klev ur bilen och gick in i Vara konserthus. Eller i entrén där. Det var en DJ som spelade massa goa låtar, och det fanns en mysig restaurang och bar och sådana diverse saker. :)
Jag såg planscher på Laleh lite längre bort vid ett bord och gick dit. Då låg hennes skivor där på bordet och hennes sångbok. Och så hade hon skrivit upp en liten prislista, ungefär så här :
Köp min sångbok, om ni vill :) Jag (Laleh) har målat och skrivit själv. Lite olika priser, välj själva :)
Fattig/student 80 kr
Vanlig inkomst 100 kr
Rik 120 kr
Glad rik 140 kr
eller något i den stilen. Så hade hon skrivit att det var försäljning av grejerna där efter konserten, men att man gärna fick titta i sångboken. Jag kollade lite och sedan satte jag och mamma oss vid ett bord och bara tittade på alla människor som kom och gick.
Runt 7 gick vi uppför trappan där vi skulle gå in (sektion ''B'') och de öppnade dörrarna och vi satte oss. Sjukt bra konserthall. Vi hade platser längst ut, näst längst upp men såg hur bra som helst.
Runt kvart i 8 kom en kille in och la en vit handduk på scenkanten, och en gitarr på. En mikrofon stod där också. Jag visste direkt att Laleh skulle börja med ''Lär mig om'', jag hade sett det på Youtube att hon startade med den låten för några dagar sedan på en annan konsert på turnén.
En spotlight var lyst på handuken och gitarren, och folk började klappa. Och klappa in henne, det gjorde vi. Rök kom och Laleh kom in där. Det var en uppenbarelse. Hon hade jeans, en vitt skärp och ett linne istoppat med färgglada paljetter på. Ointressant med sådant, men jag lägger märke till det. Fina Laleh. Hon sa ett litet ''hej..'' och spelade Lär mig om.
Hide away
Big city love, tror jag
Konserten var helt .. jag vet inte hur jag ska säga det, det känns inte som svenskan har ett ord för det, men hon är magi för mig. Hon är så sjukt speciell, hon är bara så himla sig själv och det är det man ska vara, allt annat är oäkta och tråkigt. Hon spelade alla låtar jag ville, och hela tiden var det som jag smälte för hon bara var hederliga Laleh som hon alltid är. Jag filmade några vissa låtar (som ni kan gå in här för att se för min dator här hemma hänger sig om jag ska lägga in klippen på bloggen, attans. Rulla ner lite, där det står från Vara konserthus.) och satt bara helt stilla och tog in allting. Mamma kunde inte sluta röra på sig, och såklart jag klappade händer också, men det går inte att jag tappar blicken för mycket och koncentrerar mig på att dansa för jag kollar varenda liten grej hon gör och då bildar det någon slags samling inom mig, och jag tar in allt, och sedan idag, eller igår, eller på väg hem kan jag börja snacka om hur FANTASTISK hon var.
Men här är låtlistan, jag kan kommentera varje låt lite, och klickar ni på länken till höger så är det det jag har filmat :)
Lär mig om http://www.youtube.com/watch?v=fNpXAtKsIfs
Så himla fint när hon bara satt där med gitarren. Texten är så himla enkel, men man hade inte själv kunnat skriva den för den är lite svår att fånga, förstår ni vad jag menar? Den är så .. åh. Jag smälter. Det är sista låten på skivan, men den inledde konserten så fint här. Finaste raden är ''Jag vet då inte hur man ber, men var det en bön så bad jag för oss''.
Simon says
Här kom allt igång på riktigt. Och Simon says ''Sit down well!'' Simon says ''You can't help yourself!''. Nehe? Kan man inte hjälpa sig själv? Ska man bara göra det man blir tillsagd, ska man bara göra sitt pick och pack och nöja sig? Nej, utmana dig själv och gör det du själv vill, inte det ''Simon'' vill. Otroligt bra live.
Det är vi som bestämmer (vem har lurat alla barnen?)
När jag säger ordet stark så känns det så malligt, men den här var verkligen stark. Hon körde själv på gitarren om jag inte minns fel, med lite back up på bas/piano kanske men när hon sjöng ''Och du skrek: Vem har lurat alla barnen? Det här är inte allt som finns! Det finns mer, det finns mer, det finns mer, och det är vi som bestämmer'' så viskade hon så där kraftigt och starkt och jag bara rös ..
Invisible http://www.youtube.com/watch?v=-pe9nfvNnGM
Invisible kom in i Det är vi som bestämmer. Eller tvärtom kanske man säger? Helt plötsligt började Laleh ''tralla'' Invisible-melodin och spela på gitarren och det kom igång riktigt jävla gött :) Reggae-version och jag ällllllskar det.
Call on me http://www.youtube.com/watch?v=qLAackfFRC0
Fortsätter på reggae. Här improviserade vi och Laleh. Hon sjöng på ett sätt och vi härmade. På filmen hör man hur jag sjunger, det kan ju vara lite pinsamt, men Laleh ville inte att vi skulle vara fega och då är vi inte det. Lång, go reggae-version.
Svalorna
Bara Laleh, bara Laleh vid mikrofonen. Låt som är väldigt känslosam för henne, och effekterna på pianot gör låten väldigt mycket. Så himla vackert.
Han tuggar kex http://www.youtube.com/watch?v=0_mJySbnIow
Bandet går ut och Laleh sätter sig på en pall med gitarren. Hon började småprata så där roligt/gulligt (som hon alltid gör) och börjar prata med publiken. Säger att ''jag blir alltid så här efter Svalorna, alldeles så här .. gåshudig. Men jag tänkte spela Han tuggar kex, vill ni höra den?''. Publiken ''jaaa!''. Laleh ''Vad bra .. :)''
Mamma
Fortsätter himla fint med bara gitarren. Mammamamamamam, då tittade jag på mamma.
Hide away http://www.youtube.com/watch?v=grEo0q_QxhU
Hide away, så himla fint. Hon spelade den i Huskvarna (minns inte om hon spelade den i Göteborg) och då var det på pianot. Så fint att höra henne spela den på gitarr. Ståpäls.
Roses http://www.youtube.com/watch?v=CY8Ya3GtULg
Bandet kom in och live var den här låten väldigt mycket Laleh. Hon spelade inget, sjöng bara här. Roses är ju lugn, men ändå inte. Alltså väldigt mycket Laleh. Så roligt att hon körde den, trodde inte det :)
Live tomorrow http://www.youtube.com/watch?v=unLMeTmbKzQ
Hiten, alla började röra på sig och digga när hon körde denna låten. Den känner ju alla igen. Ganska lugn, fin version :)
Farda
Åh, så mäktigt. Laleh spelade bongo-trummor och hade väldigt bra samband med pianisten :) Farda är ju en persisk låt, så hon berättade lite mitt i låten vad den handlade om. Den handlar om alla dom berättelser och sagor man får höra som barn, och när man växer upp tänker man ''Vad hände med alla sagorna?'' ''Vad hände med den världen?'' typ så.
Nation http://www.youtube.com/watch?v=km9HRLrRZRE
Yes! Den här låten, Hame Baham och Bjurö Klubb känns som mina ''strong songs''. Bästa inledningsraden och mitt namn på headern ''I don't need no evidence, i got my self confidence'' och det kan ju kännas kanske lite stöddigt. Men det är så jag känner, jag behöver inga bevis, jag har bara mig själv och jag är trygg i det. Jättebra live, eller allt är ju bra med Laleh så vad ska jag säga? Otroligt bra gitarrist, Adam, som hon har med sig. Snygg också.
History
Åh, så fint att hon kör denna. Lite ''interlude''. Mäktigt och jag fick nästan lite tårar.
Storebror http://www.youtube.com/watch?v=lTVYapRtfSA
Åååh igen. Jazz-version på Storebror. Laleh vid pianot, och det här var så magiskt. I sista versen ''Brorsan skjutsa mig i morse, i sin nya fina Porshe. Käre bror han vägra' svara om den var köpt med illegala pengar. Det kan tänkas, men han körde mig till ett kontor, det visa' sig att storebror har startat litet företag, allting enligt rätt och lag, och nätterna han varit borta har han varit däääär och jobbat.'' På det där med företag, började hon lalla ''Brorsan har startat företaaag, och det är så braaa. Så mamma kan skryta för sina väninnor om brorsans företaaag på telefoooon'' typ. Haha, det var roligt. Laleh sa ''Haha, bandet är alltid så spända över vad jag ska hitta på här varje kväll, nu ska Laleh improvisera här!''.
November
Av någon anledning brukar hon ta den här låten vid slutet, och det känns också som en sån låt. Den handlar om att om nån är dum så ''they don't know what they're doing''. Dom är som små löv som slår i November. Min månad :)
Bjurö Klubb (Blå val)
Här var det ju nästan tårar. Gud, vad den här är bra live. Trummor i slutet och Laleh står där och viftar armar och är arg på den här jädra blåvalen som säger att hon inte duger som hon är! Och hon sjunger ''Om du äter upp mig ska jag hämta mina bröder, och jag ska tjalla ifrån döden. Och jag ska skriva brev till dina närmaste och bästa, och säga att du lurar folk som emellanåt är ledsna''. Så otroligt, sjukt, jävla bra. Alla stod upp och det var så fint. ''Sista'' låten. Laleh vinkade och gick ut.
Extranummer:
Snö
Så sjukt att hon spelade denna låten. ''Och jag älskar dig!''. Pianot låter ju som en hel orkester med stråkar och fioler och allt vad låten innehåller. Så himla fint.
Big city love http://www.youtube.com/watch?v=ftWcLT69nBw
Lalehs ledlåt nästan, ''play it by heart, because i believe in true love''. Så fin avslutning, alla stod upp och jag kände bara ''laleeeeeeeh!''. Så bäst, så överlägsen, så unik, så äkta.
Laleh & bandet
Laleh vinkade och sa hej då och tack och allting och gick ut. Jag och mamma och alla i publiken gick ur hallen och ner mot försäljningsbordet. Väntade kanske 5 minuter, och sedan tänkte jag ''Tänk om Laleh är kvar vid scenen'' och gick uppför trappan och kollade in i hallen, men där var det tomt. När jag kom ner igen sa mamma att jag skulle skynda mig .. och så stod hon där. Med håret nu uppsatt i en tofs, och hon hade på sig ett vitt/grått linne med blå ränder och en grå, mysig kofta över. Hon hälsade på alla och gick och satte sig vid ett bord dit alla gick för att få autograf och kramar och kort, och ge henne blommor. Jag och mamma ställde oss där bredvid, och mamma som alltid ska vara så hetsig och stressad putte mig mot henne så att jag skulle prata med henne, men jag tog det bara lugnt och kollade på när hon pratade med alla. Folk sa ''Fantastisk konsert, helt ljuvlig'' och hon sa ''tack.. vilken låt var bäst?'' och sånt.
Sedan när jag hade stått där lite kollade Laleh upp och det blev liksom ett flackande med blicken och sedan fastnade hon på mig och bara ''Heeeej! :)'' och jag sa ''Heeej!'' tillbaka och blev lite så där fnittrigt nervös med händer och Laleh härmade mig med händerna och fnittrade. Fler personer kom fram och pratade med henne och efter en stund kände jag att det var min tur.
Laleh reste sig upp och vi kramades och hejade och det var så roligt. Jag la fram min plansch jag hade köpt och hon skrev så här på:
''Tack för ikväll *hjärta*. Ses snart, *hjärta* till er''
Och sedan skrev hon sin autograf, en blomma och lite noter på ena biljetten, och ''Julia är bäst. Och mamma Julia. Hälsa familjen'' på andra. Sedan reste hon sig upp igen och vi pratade lite. Jag kommer inte ihåg riktigt hur det var .. Hon frågade ''Vilken låt var bäst?'' och jag sa ''Jag vet inte, alla! Jag kan inte säga en, men jag började nästan gråta på Blå val.'' och Laleh bara ''Jaaa ..:)'' och sedan sa mamma ''Jag gillar ju Hide away''. Sedan sa Laleh jätteseriöst ''Pratade jag för mycket??'' och tittade på mig. Jag skakade bara på huvudet, skrattade och sa ''Neeej, det var ju bara roligt'' och Laleh fnittrade lite, och jag sa ''Åååh, du är bäst!'' också kramade jag henne igen. Och då höll Laleh kvar mig, hon kramade mig och sa ''Nu håller jag fast dig här, för det är så mysigt''. Och jag bara log och blev alldeles varm.
Sedan tog vi kort, först ett på mig och Laleh och då kittlade hon mig under hakan och var så rar. Sen sa jag ''Ta ett till, jag måste ha massa kort!'' så tog vi ett till. Sedan sa Laleh ''Vill inte mamma vara med?'' och då bad jag en i kön ta kort på oss tre.
Jag gav henne även koppen och kuvertet med dikten och teckningarna i. Hon sa ''Jag har din kopp hemma'' och då sa jag ''Ja, du får en till här. Jag vet inte om det håller om man diskar, men jag köpte en penna. .. så jag tror det ska hålla :)'' också gav jag henne det, och så sa jag ''Och här har du kuvertet, det kan du öppna när du kommer hem''.
Åååååh, det var världens bästa dag. Det var 2 år sedan jag träffade henne sist, och det var så himla overkligt att se henne. På scenen ser hon ut på ett sätt, så som man ser henne på tv, så självsäker men ändå liten och gullig och bara Laleh-ig. Och sedan när man kommer nära henne har hon världens största, finaste leende och fina ögon, så himla vuxen och vacker ser hon ut då.
Laleh sa ''Ska ni åka hem nu?'' och jag sa ''Aa..'' och jag har fortfarande ingen aning varför hon frågade det. Tänk, TÄNK, om hon ville att jag skulle stanna kvar med henne, prata lite till. Jag skulle ju sagt ''Ja, eller vad tänkte du på?''. Ååååh, herregud.
Sedan när jag hade stått där lite kollade Laleh upp och det blev liksom ett flackande med blicken och sedan fastnade hon på mig och bara ''Heeeej! :)'' och jag sa ''Heeej!'' tillbaka och blev lite så där fnittrigt nervös med händer och Laleh härmade mig med händerna och fnittrade. Fler personer kom fram och pratade med henne och efter en stund kände jag att det var min tur.
Laleh reste sig upp och vi kramades och hejade och det var så roligt. Jag la fram min plansch jag hade köpt och hon skrev så här på:
''Tack för ikväll *hjärta*. Ses snart, *hjärta* till er''
Och sedan skrev hon sin autograf, en blomma och lite noter på ena biljetten, och ''Julia är bäst. Och mamma Julia. Hälsa familjen'' på andra. Sedan reste hon sig upp igen och vi pratade lite. Jag kommer inte ihåg riktigt hur det var .. Hon frågade ''Vilken låt var bäst?'' och jag sa ''Jag vet inte, alla! Jag kan inte säga en, men jag började nästan gråta på Blå val.'' och Laleh bara ''Jaaa ..:)'' och sedan sa mamma ''Jag gillar ju Hide away''. Sedan sa Laleh jätteseriöst ''Pratade jag för mycket??'' och tittade på mig. Jag skakade bara på huvudet, skrattade och sa ''Neeej, det var ju bara roligt'' och Laleh fnittrade lite, och jag sa ''Åååh, du är bäst!'' också kramade jag henne igen. Och då höll Laleh kvar mig, hon kramade mig och sa ''Nu håller jag fast dig här, för det är så mysigt''. Och jag bara log och blev alldeles varm.
Sedan tog vi kort, först ett på mig och Laleh och då kittlade hon mig under hakan och var så rar. Sen sa jag ''Ta ett till, jag måste ha massa kort!'' så tog vi ett till. Sedan sa Laleh ''Vill inte mamma vara med?'' och då bad jag en i kön ta kort på oss tre.
Jag gav henne även koppen och kuvertet med dikten och teckningarna i. Hon sa ''Jag har din kopp hemma'' och då sa jag ''Ja, du får en till här. Jag vet inte om det håller om man diskar, men jag köpte en penna. .. så jag tror det ska hålla :)'' också gav jag henne det, och så sa jag ''Och här har du kuvertet, det kan du öppna när du kommer hem''.
Åååååh, det var världens bästa dag. Det var 2 år sedan jag träffade henne sist, och det var så himla overkligt att se henne. På scenen ser hon ut på ett sätt, så som man ser henne på tv, så självsäker men ändå liten och gullig och bara Laleh-ig. Och sedan när man kommer nära henne har hon världens största, finaste leende och fina ögon, så himla vuxen och vacker ser hon ut då.
Laleh sa ''Ska ni åka hem nu?'' och jag sa ''Aa..'' och jag har fortfarande ingen aning varför hon frågade det. Tänk, TÄNK, om hon ville att jag skulle stanna kvar med henne, prata lite till. Jag skulle ju sagt ''Ja, eller vad tänkte du på?''. Ååååh, herregud.
Hon skriver på plansch till någon. Så fin.
Åh, första kramen. Du betyder så mycket.
Hihi, hon kittlar mig under hakan och här ser man att jag börjar skratta. Någon tyckte också, Amanda tror jag :), att det ser ut som jag gråter. Men det gör jag inte, men jag var ju väldigt ''tagen'' av alltihop, så man kanske ser det i ögonen, jag vet inte.
Andra kortet ihop. Här posar vi änna likadant, lite ''tuffa'', ''I don't need no evidence, i got my self confidence''. Me and Laleh!
Andra kramen, då hon höll fast mig. :)
Jag och mamma gick och hämtade våra jackor och började gå mot utgången, men jag stannade tvärt. Jag ville inte gå än, jag sa till mamma ''Kan vi inte bara säga hej då till henne en sista gång? Jag vill inte gå ..''. Jag hade gråten i halsen och mamma sa att jag hade ju redan träffat henne, och fått längst tid med henne utav alla, att jag ska ju träffa henne om en vecka igen. Jag ville verkligen inte, men vi gick ut.
Jag kunde inte säga något, när vi kom ut så brast allting. Jag började störtgråta. Inte för att det var tråkigt att åka hem utan för att spänningen släppte. Det har varit så mycket nerver och kraft och spända muskler, och nu när allt var ''över'' släppte allt och jag bara grät och grät. Och det var liksom gråt med hulkningar, jag satte händerna för ansiktet och verkligen grät och mamma bara ''Men Julia ..''.
Jag sa ''Det .. det är så himla bra .. hon .. hon är så himla bra .. när hon sjöng på blå valen .. vi är .. alla vi är fria! vi alla är .. vi alla är vinnare! huhuhuhuhu'' också grätgrätgrät jag mer.
Jag hoppade in i bilen och direkt ringde jag Ida och pappa och berättade om alltihop. Allt det fantastiska. Jag kan fortfarande inte förstå, hon är min allra största gud, hon är min ängel, hon är den bästa för mig. Låter konstigt, men hon är så på äkta. Hon har upplevt allting, hon är så erfaren. Hon sprang över gränsen och folk sköt, dom hade tur som inte blev träffade. Hon har bott i Ryssland, Tyskland, upptäckte piano när hon var 5-6 år och tyckte det var fantastiskt att det kom en ton ur instrumentet. Hon är så på riktigt, så äkta. Det är ju så det ska vara.
Laleh, du brukar själv på mailen skriva blommor till mig: @--))------, och just namnet Laleh betyder ju Tulpan och du förstår inte själv hur många tulpaner och blommor jag vill kasta över dig, överrösa dig med kärlek och blommor för du är den finaste blomman utav dom alla. Du kommer alltid finnas inom mig, du sa en gång att vi var vänner och bara det att du känner igen mig lyfter hela mig. Jag är i himlen. Du är bäst.
Och jag kan inte förstå att vi kommer ses om en vecka igen. En vecka! Igen, musiken flödar i Lisebergshallen och jag ska få krama och prata med dig igen. Och jag lovar det kommer bli så bra, jag lovar att säga allt det jag vill säga, men som jag inte kan för jag är så tagen av ögonblicket. Jag lovar, att om jag kanske kan, så ska jag säga att jag älskar dig. För det gör jag. Det är det enda jag gör. @--))------
Kommentarer
Trackback
