.

Åkte som ett nervvrak till tandläkaren. Satte mig med mamma i väntrummet. Mamma läste Se & Hör, jag satt och var rädd och bara tänkte på att en tand ur min käft ska försvinna. En pappa satt och läste högt för sin lilla dotter som hette Ines ur en bok och 3 andra tjocka män satt och väntade. Tillslut blev alla inkallade utom jag och mamma, och när klockan blev halv, jag hade tid 10.15, frågade mamma en tandsköterska som kom ut om vi skulle in och då gick tandsköterskan och kollade i sitt schema i datorn. Hon öppnade den där luckan efter någon minut och sa ''Det står här i mitt schema att det är imorn ni ska komma. 27e står det här.''. Jag andades ut samtidigt som jag tyckte det var pinsamt att pappa, som hade tagit emot samtalet med tandläkaren, hade skrivit fel i almanackan och skrivit den 26e kl 10.15. Mamma började skratta lite som att detta var ett stort skämt och vi ringde och skällde på pappa. Men tur i alla fall att det var imorn känner jag. Ska ju fika med Ida idag och det innebär ju prata + äta + dricka och jag var lite orolig om man kunde göra det med en mindre tand i käften fast med mer blod i käften. Hon ligger säkert och sover nu kanske. Ska ta av mig mjukisbrallsen och fixa i ordning mig lite. Tänka sig att jag ska vänta en dag till. Kommer vara lika nervös imorgon, om inte nervösare för nu vet jag att jag verkligen ska in dit. Shit, tänk att nu om 1 dygn kommer dom sitta och greja med min tand i munnen och rycka ur den. Jag fattar inte varför jag är så rädd för det. Eller .. jag är ju inte som Stina-Lee, helt galet rädd och måste prata med tandsköterskorna, utan jag är bara så där nervös och mår illa typ. Sedan när det är över är jag glad och så där. Men nu ska jag inte tänka mer på det. Jag får ta det imorgon.