Egentid = Amy


Det här med egentid är något jag verkligen älskar. Okej, jag hatar att vara hemma när typ mamma, eller pappa eller brorsan bara är hemma för då kan man inte göra vad man vill, då blir det oftast datorn. Men nu, när pappa är i Sthlm, Victor ska till kompis och mamma ska träna så är egentid det bästa som finns! Och jag snackar inte om att gå runt och prata med mig själv, eller baka världens tårta eller ringa över kompisar för fest. Nej, det handlar bara om att skruva upp volymen på datorn, sätta på massa Amy Winehouse-låtar, grabba tag i den trasiga micken här hemma och stå här i datarummet och leka konsert. Det är skitroligt. Verkligen det bästa jag vet. Jag utbrast för någon halvtimme sedan ''VA? SKA DU TRÄNA, MAMMA? OCH VICTOR SKA ÅKA IVÄG? ÄR JAG SJÄLV HEMMA DÅ?'' '' .. jaa ..'' sa mamma lite chockat. ''YEEEES! EGENTID!''. Hahaha, då började mamma skratta. I våran bekantskapskrets (hatar det ordet btw) så är egentid något väldigt roligt, man driver om det liksom. Att man är så deprimerad att man behöver egentid. Men nu när jag förvandlas till Amy W så är egentid det bästa som finns. Jag sjunger med, jag dansar omkring, jag höjer mer och mer och jag skrattar och ler och har det så roligt.

Hoho. Jag är patetisk .. hohoho

Men fruktansvärt kul är det. Gud, jag älskar verkligen detta. Vill jag bli artist? Jomen varför inte? Jag älskar ju att dansa.

Men så kommer det mest pinsamma. Ibland hör man inte när dörren slås igen och någon kommer hem och det är ju skräll (!!!!) att det är då jag ligger på sticket i låten och sjunger världens högsta ton, ''MEEE AAAAND MRRRRRR JOOOOOOOOOOOOONES!'' också *PANG* i dörren och någon ropar ''HALLLÅÅÅ? SÄNK MUSIKEN!!!!''.

Ops.
Pappa arg.
Det dånar i hela huset.
Det är lyhört här i radhusområdet.
Basen bara dunkar.
Väcker grannungarna.

Men jag skiter i det. För om 5 minuter åker mamma och tränar och om 20 minuter åker Victor till Niklas. Då förvandlas jag världens coolaste Amy och har egentid i min musik & dans-värld till hela klockan 8.

Så från och med halv 7 till 8 kan ingen störa mig. Då är jag Amy, och jag är världens töntigaste och löjligaste som sjunger och hoppar omkring, men det skiter jag i. För då FÅR jag faktiskt vara Amy och då är jag Amy i mig, i blodet, i själen, och då älskar jag hennes musik och då blir jag bara alldeles goshig i magen och det kittlas för att det är så mysigt att sjunga till Amy.

Lalalalaaaa .. Jull goes Amy
från och med ...
NU

Jag ♥ egentid

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0