.

Haha, fin översättning va? Vitsippor menar jag ju såklart och det plockade jag några till mamma när jag var ute och gick. Det var skönt. Jag hade musik i öronen så för det mesta gick jag runt och sjöng och lekte musikvideo medan Rikki var trött och inte drog så mycket. Det var också skönt. Men när jag då plockade vitsipporna hittade ju såklart Rikki massa pinnar som han la sig i gräset och bet på. Okej, fine för mig, bra att han har något att göra medan jag plockar, tänkte jag. Men sedan när vi skulle gå så hade han hittat en GREN! Ja, världens största GREN! Och ni vet hur hundar blir när man säger ''loss'' och visar arg blick; då blir dom trotsiga och ska göra tvärtemot. Så jag fick ju inte loss den stora grenen ur hans mun. Vi gick lite, jag i hopp om att han kunde släppa den under tiden vi gick, och sedan kom det en cyklande man med två hundar som sprang bredvid och han hejade och tittade på mig med blicken ''kommer din hund nånsin släppa den där grenen?'' och jag log till lite för att inte se ut som en allför misslyckad hundägare. Tillslut fick jag lägga ner vitsipporna i gräset och STÄLLA mig på den stora grenen samtidigt som jag höll fast i en trädstam. Yes! Jag vinner!, tänkte jag när Rikki förgäves försökte rycka iväg grenen, men det gjorde jag inte. Men grenen gick i alla fall av och blev till små bitar och Rikki fick bara med sig en liten pinne sista vägen hem. Det var tur det. Detta var ju då i slutet av skogen och herregud vad det hade vart pinsamt om det hade hänt ute på vägen eller bland husområden. Då hade förmodligen folk stått inne i sina små mysiga kök och skrattat åt mig och mina misslyckade försök att få grenen ur Rikki starka käke.
Men bra gick det i alla fall och nu ligger han nog där uppe på det kalla kaklet i köket och sover!
Nu kommer dagens outfit, wait just a minute!