.

.. sjöng precis Veronica Maggio. Ujujuj vilken bra låt 17 år. Helvete vad bra.
Dessutom ser ni en bild på mig här, och den togs igår.
Igår var nog den tråkigaste dagen på jävligt länge. Jag satt vid datorn och gjorde absolut INGENTING.
Eller jo, jag skrev på min och Idas bok i och för sig och det kanske inte var så jävla tråkigt, jag älskar ju att skriva.
Men ändå.
Fasiken sikken intetsägande dag.
Men idag. Idag är det tisdag. Och om cirkuuuus 40 minuter ska jag kila till dansen. Sedan hem snabbt och åka till nästa dans igen. Missar F&F idag! =(=(=(=( Kan bara se 20 minuter, men får se på kanal5.se imorgon eller något.
På tal om imorgon.
Jag är jäääävligt sugen på att sssssshoppa. Shoppa. Jag hatar ordet shoppa, det låter så 12-årigt. Men jag vill faktiskt det. Jag hade visst fått mitt barnbidrag nu och jag har sett så mycket fint i alla tidningar och i butiker.

Det här vill jag ha i höst lite lätt:
Skor. Nya skor. Jag är inte nöjd med mina stövlar. Kolla Myrorna i stan!
Stickad klänning på Indiska.
Nya jeans.
Stickade koftor
Strumpbyxor och knästrumpor och benvärmare
Vantar
Åka till GBG och kolla Monki!

Har sett massa fint från Monki ju. Buhuhuhuhuhu. Jag ska flytta till Monki när jag blir stor. Eller så ska jag ta och bli politiker så att jag kan bestämma lite i kommunen i Trollhättan och få hit Monki och Topshop och alla affärer som är intressanta. Också skulle jag lägga affärerna på ett hemligt ställe och INTE göra någon reklam för det i tidningarna så att inte många skulle veta om affären. Då kommer alla bara köpa kläder där och sedan går alla runt och ser likadana ut. Jävligt kul hörröni! Fasiken vad trökigt det är med folk som ser likadana ut. Jag blir nästan arg på att alla vill vara lika varandra. VAR UNIK OCH ANNORLUNDA!!!!!!!!!!!!!! Åh, det är ju mycket roligare. Alla borde ha sin egna affär att handla ur så att inte alla gick runt i samma klänning från Gina Tricot fast bara i olika färger.

I'm going down (eller är det now?)  into my soul, i'm drifting
så sjunger Veronica just nu.

Och vet ni, nu ska ni få läsa lite ur min och Idas bok =)
Ni ska få första stycket. Okej, här är det:

Vi, Ida Andersson och Julia Strandlind, växte upp ca 200 meter från varandra och har i stort sett, sett det mesta som går att se i en sådan liten stad som Trollhättan där vi växt upp. Under åtskilliga år av vänskap har vi utvecklat den så långt det nästan bara går. Vi har tänjt på gränserna, vi har fegat ur totalt, vi har testat det mesta, vi har storbråkat (enligt oss själva i alla fall, vilket betyder chatt-tjaffsa på msn vid kvällstid) och vi har vårdat den. Sedan den där dagen i 2an på Lyrfågelskolan i Trollhättan då vår kompis Emma, som snart kommer att bli ganska utnyttjad, förde ihop oss på något vänster har vi hållit ihop, och det verkar förbli så.

Okej, detta är ingen vidare bra ingress eller inledning eller vad man ska kalla det, för när ni väl börjar läsa är texten sååå jävla mycket bättre än inledningen. Are you interested? Hahaha. Probably not. Fan asså. Jag borde bli känd bloggerska för då skulle jag istället för att släppa en bok, släppa typ ett kapitel i veckan på min blogg i en egen kategori så får jag typ 1 kr för varje gång någon klickar på kategorin och läser kapitlen. Så om man missat något är det bara att klicka på kategorin och läsa hela också blir det som en följetång.
Fan asså. Det här är ju underbart.
=)

Aaaaah! Jag börjar bli blind. Jag har så jävulskt ont i huvudet och ser ingenting typ nästan lite lätt. Det är ett virus i min skalle. And it's not good.

Weeeeeell.
Jag förlåter dig för allt om du har något att bekänna
sjunger Veronica nuuuu.

Nu får ni ha en fortsatt trevlig tisdag.
GLÖM INTE F&F
21.00
Kanal5
TONIGHT!!!!!

Oj, nu såg jag att det blev väldigt mycket svordomar. Det brukar bli det när jag skriver. Men det är så skönt med en blogg för man slipper hålla sig inom ramen med bra ord och sånt. Jag brukar svära och svär ännu mer när jag skriver här för då uttrycker jag mig mer. Men det är sån jag är och det är väl tur det. Mamma hatar när jag svär och då fungerar jag tvärt emot; jag svär ännu mer.

Jag går moooot strömmen
Jag bryyyter mot mönstret
Jag går mooot strömmen
Jag bryyyyter mot mönstret

Haha, det brukar jag säga ibland när alla klagar på mig.
Det är bra.
Det gör så att man känner sig bättre.
Gå mot strömmen, då blir det lite roligare och bättre. I promiseeeee.