Psykos

Jag trodde att du var den sista jag skulle räddat

Räddat om vi imorgon skulle somna in

Istället har jag insett att jag nu legat och väntat

På något som aldrig, aldrig skulle falla in


Jag har nu insett att saker inte kommer gratis

Kommer de gratis, är de bara luft

Jag vet nu att jag skulle kämpat för oss

Men du ignorerade allt, i ett enda stort kaos


Jag vet, jag vet så himla väl

Du kände inte, du ville inte

Men varför gjorde du som du gjorde?

Istället för att ha gjort något som du borde?


Jag vet vad jag kände, jag vet mina sorger

Typiskt, ha .. typiskt

Men varför gav du så många ledtrådar

Så fysiskt, så fysiskt?

När allt etsat sig fast i min hjärna

Så psykiskt så psykiskt


..

/av, med och för mig själv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0